Igår lyssnade jag på historieforskare Roine Viklund från Luleå tekniska universitet på Sverigefinska folkhögskola. Han knöt ihop industrialiseringens historia i norr med dagens gröna omställning. Hans presentation gav ett längre tidsperspektiv på de investeringar, förväntningar och samhällsförändringar som vi diskuterar idag.
Industrialiseringens rötter i norr sträcker sig flera hundra år tillbaka. Redan på 1630-talet inleddes gruvdriften i Nasafjäll. Stora förväntningar på vad utvinningen av naturresurser ska innebära för norr har alltså en lång historia.
Som futurist lyssnade jag med tankarna i både det förflutna, samtiden och framtiden. För mig är de delar av samma sammanhang. Dagens samhälle har vuxit fram genom tidigare generationers beslut, förhoppningar, konflikter och kompromisser. Det vi väljer idag kommer på samma sätt att forma andra människors liv långt efter oss.
Dagens norr var en gång någons framtid. Men vems framtid var det? Och hur blev den för dem som levde här?
Historien finns i våra familjer
För många av oss som kommer härifrån är industrialiseringens historia också en del av vår egen familjehistoria. Vi har familjemedlemmar och släktingar som i generationer har arbetat i gruvorna eller inom andra industrier i norr.
Bakom årtal, investeringar och produktionsvolymer finns människors liv. Någon flyttade för att få arbete. Eller veckopendlade och bara var hemma med familjen på helgerna, som min pappa under en längre period av min barndom. Någon bildade familj på en ny ort. Barn växte upp och följde sina föräldrar in i samma yrke, eller sökte sig någon annanstans. På så sätt har industrins utveckling blivit en del av familjers berättelser om hur de hamnade där de är idag.
Jag märkte att jag själv lyssnade på presentationen ur både ett sverigefinskt och ett tornedalskt perspektiv. Norra Sveriges historia är samtidigt en del av norra Finlands och Tornedalens historia. Människors liv, arbete och släktband sträcker sig över de gränser som idag delar upp kartan.
Det är också samernas, tornedalingarnas och sverigefinnarnas historia. Erfarenheterna skiljer sig åt, både mellan och inom dessa grupper. Industriella etableringar har inneburit arbete och nya möjligheter, men också förändrat livsmiljöer och förutsättningarna för andra sätt att leva. Vid Nasafjäll drabbades den samiska befolkningen hårt av gruvans etablering. Även dessa erfarenheter hör till det industriella arvet.
Här i norr finns flera gränsöverskridande identiteter, med sina kollektiva berättelser om vilka vi är, varifrån vi kommer och hur historien har format oss. Ibland möts berättelserna. Ibland skaver de mot varandra.
Vad följer med oss in i framtiden?
Jag fortsatte att fundera på hur den här historien lever vidare i oss. I vår relation till hemorten, i stoltheten över tidigare generationers arbete och i våra förväntningar på vad som ska komma.
För den som har en lång familjehistoria inom industrin kan en ny etablering väcka en särskild sorts hopp och igenkänning. För någon annan kan samma projekt väcka oro för ännu en förändring av en plats som redan har förändrats mycket. En och samma människa kan känna båda delarna.
Det gör framtidssamtalet mer komplext än vad som ryms i en uppdelning mellan dem som är för eller emot ett projekt. Vi går in i samtalet med olika erfarenheter av vad förändring har inneburit för oss, våra familjer och de platser vi hör till.
Min egen förankring på båda sidor av den finsk-svenska gränsen gör att jag ofta ser ett sammanhängande område där nationella perspektiv delar upp det. Jag undrar hur samtalet om framtiden skulle förändras om vi oftare utgick från människors levda geografi: platserna de rör sig mellan, språken de använder och relationerna som binder dem samman.
Vilka möjligheter skulle bli synliga då? Och vilka gemensamma erfarenheter skulle vi kunna lära mer av?
Investeringar formar liv över generationer
Roines presentation påminde mig om hur långa spår industriella satsningar kan lämna efter sig.
Kring en stor etablering fattas beslut om bostäder, utbildning, transporter och samhällsservice. Människor skaffar en utbildning, flyttar och bygger sina liv kring de möjligheter som uppstår. Med tiden växer också en tillhörighet fram. En plats blir hemma.
Det är därför en industriell omvandling berör så mycket mer än verksamhetens ekonomiska livslängd. Även när en gruva eller fabrik stänger finns människorna, infrastrukturen, minnena och relationerna kvar. Platsens historia fortsätter, under nya förutsättningar.
När vi idag diskuterar stora investeringar behöver vi därför också föreställa oss livet runt dem. Hur skulle vardagen kunna se ut om tjugo, fyrtio eller sextio år? Vilka möjligheter får nästa generation? Hur väl kan samhället hantera att förutsättningarna förändras? Och jag vet att det är bland annat sådana frågor man funderar över nu i Luleå och Boden i samband med de stora investeringarna.
Det är här jag ser värdet av att utforska alternativa framtider. Vi kan undersöka vad olika utvecklingsvägar skulle innebära för en plats och dess invånare, och vilka beslut som kan ge dem större handlingsutrymme längre fram.
Hur kommer vår tid att se ut i backspegeln?
Historien ger oss inga färdiga svar på dagens frågor. Men den hjälper oss att se vår egen tid i ett större sammanhang.
Det är lättare att i efterhand se hur en gruva, en järnväg eller ett kraftverk förändrade ett område. För dem som levde mitt i förändringen var framtiden fortfarande öppen och osäker, precis som den är för oss nu.
Jag undrar hur vår samtid en dag kommer att beskrivas. Vilka av de projekt som planeras blev verklighet? Vilket slags liv växte fram kring dem? Vilka förhoppningar infriades, och vilka framtider tog form som vi ännu inte kan föreställa oss?
Jag undrar också vilka berättelser framtida generationer kommer att bära med sig om oss. Vad kommer de att säga om de beslut vi fattade och det vi tyckte var viktigt?
Som futurist vill jag skapa utrymme för sådana frågor medan det fortfarande finns möjlighet att påverka vägvalen. Förståelsen av det förflutna hjälper oss att se vad som står på spel och att föreställa oss flera möjliga framtider.
Vi lever fortfarande i ett norr som formats av tidigare generationers beslut. Nu är vi med och formar förutsättningarna för dem som kommer efter oss.
Vilket slags norr bygger vi nu? Hur vill vi leva här? Vad är värt att bevara? Och vad är vi redo att ge upp?
#grönomställning #norrbotten #nordkalotten #futurist #framtidsstrategi #industri